på svenska woopwoop. sama suomeks.

Att åka på utbyte, att uppleva och se något helt annat, det har varit mitt livs bästa val hittills. Om ni vill åka, åk. Om ni tvivlar lite, åk ändå. Vad ska jag säga? Det var värt allt - all tid jag lade på att fylla i en massa papper och blanketter, alla stressiga stunder, varje cent jag var tvungen att betala, ALLT. Jag har en familj på andra sidan av Atlanten, i Staterna. Jag har vänner som vill ha mig tillbaka. Även om vi alla lever i olika tidszoner och har våra egna liv, även om vi inte skypar eller håller kontakt så mycket som jag skulle vilja, så vet jag att en familj där, jag har vänner där, och jag har ett liv där. 

Ibland har jag svårt att förstå att jag faktiskt var där och levde ett helt annat liv. Bilderna från USA får mig att minnas tillbaka på mitt liv där, de väcker nostalgiska känslor och ibland vill jag inget annat än att åka tillbaka. Det är omöjligt att förklara hur det var, och vad jag upplevde, de kan endast jag själv förstå, även om andra utbytisar även förstår bättre än andra - allas upplevelser och utbytesår skiljer sig från varandra på ett eller annat sätt. 

Mitt liv i Finland rullar på, livet är ganska likadant som före jag åkte, inte så mycket har förändrats. Jag är glad här, dock inte så lycklig som jag skulle kunna vara, inte nu iallafall. Jag vet inte - det är något som saknas och en lite tom känsla har funnits kvar ända sedan jag kom tillbaka. Jag har fantastiska vänner, en familj som jag älskar över allt annat, ett bra liv. Men ändå.. En del av mitt hjärta lämnade kvar i Utah.

Jag är en som vill uppleva. Vissa vill leva i sin lilla bubbla, bo på samma ställe typ hela livet, ni vet ''det är ju bekvämt'' - inte att jag klagar, alla på sitt eget sätt förstås. Andra vill uppleva, se platser och lära sig andra kulturer, jag är en av dessa människor, för som jag sa, alla på sitt sätt. Jag har många stora drömmar, även många lite mindre, och jag vill göra dessa drömmar till planer, jag vill njuta av livet. Det tänker jag göra, jag menar varför inte? Såklart jag ska göra det jag vill göra. Jag är inte bortskämd och jag kommer att bli tvungen att jobba för att flyga till Australien eller för att ta nästa tåg till Tyskland, men saker och ting brukar ha en tendens att lösa sig till slut, och jag vill inte ångra saker i livet när jag är äldre, ush nej tack. I'm gonna live the shit out of my life, and then die happy because I lived as much as I could. Typ. 

Slutsatsen: gör det du vill göra. LEV. Gahh vad mainstream, låter så drömmande o kladdigt, euw. Men ändå så sant så. Var dock medveten om att du kommer känna en viss tomhet eller längtan, för att du lämnar en liten del av ditt hjärta i varje plats du förälskar dig i, och till varje människa som hade en betydelse i ditt liv. Det är priset du kommer att betala för livet du lever, men det är värt det.